torsdag 8 oktober 2009

sista dagen på south beach

I eftermiddag lämnar vi vårt liv här i Miami och återvänder till Sverige. Vi håller på och packar och städar ur lägenheten för fullt. Det verkar som om allt kommer få plats, med nöd och näppe, och jag kan konstatera att de tre resväskor vi hade med oss när vi åkte hit har blivit fem. Det känns lite småtråkigt att byta 30 grader och strålande sol mot Sveriges höstväder med vetskapen om att en lång vinter ligger framför en men samtidigt skönt att återvända till vänner, familj och det hemtama. Inte för att jag varit särskilt aktiv på att blogga (och inte för att jag tror att så många fler än min mamma följt bloggen den senaste tiden) men jag kan ju ändå meddela att detta blir det sista inlägget för gott! Snart ses vi!

fredag 18 september 2009

orkankoll

Hittills har årets orkansäsong inte bjudit på någon vidare dramatik, vilket vi är glada över. Tydligen är peaken ungefär nu så vi får väl se vad som händer. Om man vill kolla läget på orkanfronten så kan man göra det på national hurricane center. Vi hoppas på att ovädret och översvämningen vi hade i juni räcker som oväders-upplevelse.

koreansk grill

För ett par veckor sedan var det Labour day här. Vi firade denna helgdag i, vad jag antar, en väldigt otraditionell tappning. Vi åkte till en koreansk restaurang för att äta deras korean BBQ. Det var min thailändske vän som peppat på detta ett tag. Suwannee, som hon heter, åkte en gång till Korea i en månad "för att äta - jag känner en med en restaurang där så jag bodde där och åt".


Det var gott, och framförallt roligt med en grill mitt i bordet som alla kunde plocka ifrån, men jag skulle nog inte gå så långt som att åka till Koren endast för matens skull. Givetvis var vi tvungna att pröva friterad grönt-te glass till efterätt. Fast det hade nog varit godare med hederlig gammal vaniljglass, konceptet är det dock inget fel på.

tisdag 8 september 2009

disneyworld

När Emma och Marre var här drog vi till Orlando och Disneyworld, som består av fyra ordentligt stora nöjesparker, två vattenparker samt lite andra attraktioner. Den officiella rekommendationen är att stanna en vecka (och bli luspank på kuppen). Vi var där en dag. Vi valde att besöka Disney Hollywood studios som riktar sig till en lite äldre publik än femåringar... iallafall ibland. Vi hade tur för trots att vi var där en lördag var parken bara halvfull, köerna till de olika attraktionerna var inte så långa, vi hann med allt vi vill göra på en dag.

Vi kollade bland annat på Mupparna i 3D, notera miss piggy som frihetsgudinnan i fontänen....

...åkte Aerosmiths rock'n rollercoaster. Jag och Stefan (som är lite fega av oss) skickade in Marre och Emma att provåka en gång - när de kom ut lyriska tog vi mod till oss och följde med på andra åket. Den var grym, nästan helt i mörker och med Aerosmith (som tydligen sålt sig själva till disney) dunkande. Marre och Emma gav sig även på att åka "tower of terror" som i princip var en hiss som gick upp och ner helt oberäknerligt. De (läs jag och Stefan) med anlag för åksjuka och yrsel stod kvar på marken och kände oss som töntar. Vi var dock rätt nöjda över vårt beslut när de våghalsiga kom ner igen och sa att de nog inte skulle göra om det...
Snygga 3D-glasögon fick vi också.

anna och kennedy space center

Nu har alla våra besök åkt hem så jag tänkte rapportera lite om vad vi har hittat på den senaste tiden. När Anna var här åkte vi till Kennedy space center som ligger i närheten av Orlando men mer åt kusten. Vi kombinerade rymden med stranden och bodde i Cocoa Beach där vågorna var höga så vi kunde surfa bogggie board en dag. Här är vi vid ingången till rymdcentret, i bakgrunden syns raketparken.


På Kennedy space center kunde man titta på en massa olika "människan-i-rymden" relaterade saker och även åka ut till området där de skjuter upp raketerna. Discovery någonting var uppställd och klar när vi var där och väntade på uppskjutning.

Vi fick även provsitta en raket, ingen businessclass där inte.

Så här glada var Stefan och Anna över att få besöka NASA.

Morgonen därpå gick vi upp i ottan för att titta på ett uppskjutning av en satellit. Vi ställde oss bara utanför våra motellrum och fick en så här bra utsikt. Vi bodde några mil från kennedy space center och det var ett rätt ordentligt dån där vi befann oss, undrar hur det är att vara i närheten? Det var riktigt häftigt att se satelliten så jag kan bara föreställa mig hur det är att vara med vid en uppskjutning av en raket.

onsdag 26 augusti 2009

kompis

Sen en ganska lång tid tillbaka har vi börjat få besök av en ny kompis. Hon har börjat komma och hänga på vår lilla uteplats och är superkelsugen. Vi kallar henne Kissen.

I slutet av juni började hon se lite misstänkt tjock ut och när vi kom tillbaka från Sverige såg hon ut såhär:
Hon var precis lika kelsugen som förut och ville gärna hänga med in
Igår var hon dock jättesmal igen så någonstans i närheten ligger det nog en hög kattungar.

besök x3

Nu har vi haft Anna här på besök i nästan två veckor och hunnit med en massa skoj. Hon åkte dock hem i måndags förmiddag. I måndags kväll hämtade vi Stefans syster Emma på flygplatsen och i tisdags förmiddag kom även Marre hit. För tredje gången. Denna gång förärar hon oss dock med ett något längre besök än de andra som bara varat i 6-12 timmar och stannar till på söndag. I helgen är det åter dags för en sväng till Orlando, denna gång blir det Disney world.

En av de roliga sakerna som jag och Anna hittade på var att kidnappa en delfin och krama den.

onsdag 5 augusti 2009

grön dag

När jag såg att mina gamla hjältar Green Day skulle spela på American Airlines arena i Miami var jag tvungen att köpa biljetter. Ända sedan jag, av någon outgrundlig anledning, missade dem på Roskilde 2005 har jag lovat mig själv att åka och se dem så fort de kom i närheten. Inte för att jag har någon av skivorna efter Dookie (1994) men ändå. Sagt och gjort, jag övertygade Stefan om att han visst ville gå med och igår var det dags.

När vi kom till Arenan några timmar innan konserten för att hämta ut biljetterna spelades ett meddelande upp på både engelska och spanska om vad man inte fick ha med sig in, typ vapen och illegala substanser och så. Professionella kameror eller videokameror fick man inte heller ha. Inget problem, min kamera är synnerligen oprofessionell Vi gick och åt middag och när vi sedan återvände till arenan några timmar senare stod en gubbe med megafon och skrek ut att inga kameror WHAT SO EVER fick tas med in. Hej konsekvens!

Jag frågade megafonprataren vad man skulle göra: "gå tillbaka till bilen och lämna den där" -jaha, men om man inte har någon bil då? Han tittade lite förbryllat på mig som om han aldrig hade hört talas om någon som inte tog bilen överallt, men sa sedan att i "Bayside" fanns det skåp där man kunde låsa in sina tillhörigheter. Bayside är ett turiststråk med affärer och restauranger som vi förövrigt just kom ifrån eftersom vi ätit middag där. Det var bara att knalla dit igen. Väl på plats var det ingen som hade hört talas om att det skulle finnas skåp där. Jag hittade tillslut en informationslucka där de berättade att "ja visst, förut fanns det skåp här men inte sedan nineeleven..." Ja, det var ju bara 8 år sen. Vi gick över gatan till ett hotell och frågade om de hade några förvaringsmöjligheter men samma svar även där, "inte sedan nineeleven". Megafonkillen kanske inte hade jobbat sedan den 8 september 2001.

Vad göra nu? Rättrogen som jag är vågade jag mig inte på att försöka smuggla in kameran i kläderna (vilket förövrigt resten av publiken måste ha gjort med tanke på alla fotoblixtar). Vi fick helt enkelt hoppa in i en taxi och åka hem och sen tillbaka igen. Kändes som väl spenderade pengar... verkligen! Som tur var hade trafikstockning lagt sig lite och vi trillade ner på våra platser precis när förbandet gick av scenen. Men vem vill se ett förband?

Konserten var väl sådär, men jag kände att cirkeln liksom slöts. När jag såg Green day första gången, 1995, fick jag inte gå på konserten själv med två kompisar utan mamma följde med och satt på läktaren (med toapapper i öronen eftersom hon glömt öronproppar). Idår satt det framför oss en familj som uppenbarligen i liknande ärende hade följt med sin tonårsdotter på konserten. Lillebror satt och sov eller spejade uttråkat ut över arenan. Mamman och pappan ömson försökte intressera sig (de stod iallafall och tittade emellanåt) för sin dotters idoler, ömsom tittade djupt ner i sina nachotallrikar, de såg inte sådär jätteglada ut direkt. Dottern stod dock och hoppade hela tiden och var antagligen överlycklig.

såhär tufft var det

there and back again

Eftersom vi åkte ett par veckor till Sverige har det varit uppehåll i bloggen ett tag (inte för att jag är särskilt aktiv annars heller, men ändå). Nu har vi dock återvänt till värmen och lyckats vända tillbaka tiden igen. Nu väntar en dryg vecka av vardag och sedan är det dags för oss att få nytt besök. Idag ska jag gå och köpa träningskort på fräsig Yogastudio - planerar att återvända till Sverige som fullfjädrad yogini...

onsdag 15 juli 2009

peligroso

Helt plötsligt hade huset tvärs över gatan klätt in sig i röd galon, och det regnade ju inte ens.

Hepp! vilken trevlig granne vi fick. Undrar hur tätt det är, man kanske dör litegrann om man går förbi... när jag tänker efter har jag nog lite ont i huvudet idag.

Tydligen är huset infekterat av träterminter, vi får väl se om det står kvar när galonen tas bort.