det värsta med South beach

På South beach finns minst en (kanske två) killar med lite speciell smak gällande accessoarer. Sedan vi flyttade hit har jag sett honom tre eller fyra gången. Han verkar hänga främst på de största turiststråken: Ocean drive och Lincon road. Av någon outgrundlig anledning, som jag för allt i världen inte kan förstå, tycker den här killen att en gigantisk orm är passande som halsduk.
Eftersom det jag är mest rädd för i hela världen är just ormar tycker jag inte det är så roligt, särskilt som han dyker upp när man minst anar det. När vi var här förra året såg Stefan en kille med en stor gulvit orm runt halsen, den jag sett nu är mer typiskt boaormsfärgad. Jag vet inte om det är samma kille som har, så att säga, två olika halsdukar, eller om det finns två individer som tycker det här häftigt att gå runt och se ut som idioter.

Jag har hakat upp mig rätt mycket på det här (som ni kanske märker). Något jag har funderat mycket på är hur den här killen tar sig till turiststråken, bor han precis brevid och kan således bara slänga ormen över halsen och gå ut? Behöver han åka bil för att komma hit, och isåfall, kör han med ormen runt halsen? har han den i ett terrarie i baksätet? har han en privat chaufför? har han alltid ormen runt halsen? sover de ihop? får man verkligen gå runt sådär på öppen gata? får man gå in i affärer? jag menar, det finns ju förbudskyltar mot hundar vid restauranger och affärer men jag har aldrig sett en förbudsskylt mot ormar.

Så i söndags när körde helt fredligt på Alton road såg jag plötligt i ögonvrån: kille på cykel med fet orm runt halsen(!) inte en syn man ser varje dag, och tur är väl det. NU vet jag iallafall hur han tar sig fram. Inte för attt det skulle göra mig något, men borde det inte finnas en risk attt ormen fastnar i ekrarna?

helg

Helgen spenderades i bästa turiststil, efter lite shoppande på Collins Avenue gick vi till Nikki beach på lördagseftermiddagen. Där var det halva priset på Mojitos och framförallt var det GODA Mojitos. Där blev vi sittande tills solen gick ner.

På söndagen gick vi till Lincon road där det skulle vara en "farmers market". Där hittade vi dels en tysk brödförsäljare som hette Stefan vars bröd vi givetvis köpte, dels en guacamole-tant som gjorde väldigt god guacamole. Givetvis åt vi tacos till midddag :)

gunning

Någon som vet vad gunning är? Någon som vet vad en krankcycle är?
nä, tänkte väl det, sätter man ihop det blir det i varje fall: gunning on the krankcycle och det var vad vi ägnade oss åt igår kväll. Som jag nämt har vi blivit medlemmar i ett tufft och främt gym här på South Beach. Där finns alla möjliga och omöjliga träningspass att prova på (bland annat tio olika sorters yoga). Men igår var som sagt på ett pass gunning...

Det är som spinning fast istället för fotpedaler har man handpedaler. Kolla här så får ni se hur det ser ut. Spexigt va?

Man har även en pulsmätare på sig och deltagarnas puls visas på en stor bildskärm. Så syns det om någon fuskar... och nu börjar jag få träningsvärk i hela ryggen.

skafferi

Om man köpte 20 burkar blev det billigt.

helgbestyr

I helgen anordnades Miami beach Pride för första gången (vilket är lite förvånande). Vi var såklart på Oceans drive och beskådade paraden som tyvärr inte var särskilt imponerande.

På söndagen ägnade vi oss åt den eminenta sysslan storhandling på Winn-dixie (är det inte ett underbart namn?). Det tar ungefär dubblet så lång tid att handla här än hemma eftersom vi inte har den naturliga förståelsen för var en varas naturliga plats i en affär är. Sen har vi även märkt att vi hängt upp mycket av vår matlagning på creme fraiche, gärna smaksatt, vilket inte finns här. Här finns creme chese och ricottaost på burk samt 300 olika sorters keso. Man kan få keso i extra stora bitar, stora bitar, mellanstora bitar eller små bitar. Vi saknar Arla. Å andra sidan finns det en hel uppsjö av vegetariska köttsubstitutsprodukter som jag aldrig stött på i Sverige som jag håller på och provar mig igenom så jag ska inte klaga.

Någon strand har vi inte sett till den här helgen. Det sägs att det som utmärker en boende på miami beach är att de aldrig är på själva stranden. Jag ska jobba lite hårdare för att motbevisa den tesen. Avslutningsvis bjuder jag på en bild från förra helgen (när vi faktiskt tog oss till stranden några timmar) visst är våra beachstolar fantastiskt fina?

husdjur

Häromdagen hade den här slagit läger på vår lilla uteplats. Ödlor springer det överallt men de brukar se lite annorlunda ut. Rolf, är det här en bebisleguan ?

nya vänner...

... sjölejonen.

Långfredagen spenderades på Miami Seaquarium, ett ganska så litet och behändigt ställe, dagen till ära fyllt med godisstinna barn som sprang runt och letade påskägg. Där tittade vi på sjölejon, manatéer, två olika sorters delfiner och en späckhuggare, eller "killer whale" som det tydligen heter. Allt som allt en trevlig upplevelse, vi uppgraderade till och med våra inträdesbiljetter till årskort när vi skulle gå hem så om någon kommer och hälsar på vet ni vart vi kommer att åka!

Lolita, the killer whale

Till råga på allt såldes det Oreos cheescake.

läge

Jag tänkte att jag kanske skulle börja vara lite mer informativ här och berätta exempelvis om var vi bor egentligen. Nedan syns en karta över södra Miami Beach, i princip är det nedanför 20:e gatan South beach som endast är en liten, liten del av hela Miami Beach. Där det röda krysset är bor vi (klicka på kartan så blir den större).

Stefans jobb ligger i Brickell, downtown som är på andra sidan vattnet, åt vänster på kartan (åt höger är Bahamas).


För den som vill komma på en överraskningsvisit (eller kanske skicka ett brev) är adressen: 930 10th street, apt 4, Miami Beach, FL, 33139.

elskåp (tror jag)

Elskåp i Sverige = grått, grått, grått
Elskåp i Sobe = såhär spexigt
Sobe = South Beach.
Det säger en del om hur husen kan se ut häromkring

bilen

Jag känner att det är viktigt att påpeka att färgen heter "magnetic gray"

körkort, check! (ja jag vet - det börjar bli tjatigt)

Nu har vi fått riktiga Florida-körkort. Uppkörningen var lika fantastisk som man kan föreställa sig. Man åker runt på en stor asfaltsplan som ska föreställa ett vägnät. Man är tvungen att följa alla trafikregler och vägmärken på området (två stoppskyltar). Det finns ingen annan trafik. Man måste kunna bromsa snabbt och parkera mellan fyra koner. Ja och så måste man kunna backa rakt bakåt också. Det hela tog ungefär tio minuter.

På kvällen åkte vi till Coral Gabels för att titta på the Flight of the Conchords, har ni inte upptäckt dem tidigare så surfa in på youtube och kolla - fantastiskt!

körkort, uncheck

Om något verkar för bra för att vara sant så är det oftast det, vi har lärt oss det under tiden vi letat bil men när det gäller körkort hade poletten tydligen inte hunnit trilla ner.

Igår när vi satt med en försäkringskille som fixade vår bilförsäkring (läs: igår när vi blev rånade) påpekade han att vi hade Learners license och undrade först hur gamla vi var och sen varför vi hade det eftersom det vanligtvis är 16-åringar som får sådana. När vi sedan kom hem började vi rota lite i det hela och insåg att detta antagligen var förklaringen till att vi inte behövde köra upp när vi skrev upp. Vi har inte körkort utan bara tillstånd att köra: Men exempelvis inte efter tio på kvällen. Det är lite oklart om vi egentligen också måste ha med oss någon med riktigt körkort i bilen.

Som ni förstår blev vi väldigt lyckliga över att behöva åka tillbaka till körkortsmyndigheten för att bevisa att vi kan köra runt koner, vi ska dit om en stund. Det mest fantastiska i det hela är att ingen påpekade detta för oss när vi var där förra gången. När två utlänningar med utländska körkort trillar in och säger att de behöver amerikanska körkort kan jag ju tycka att den mest naturliga slutsatsen är att de menar att de vill ha riktigt körkort och inte tillstånd att övningsköra...

det här med bil 2

Förövrigt var det riktigt hemskt att köpa bil, ingen av oss kan ju någonting om bilar. Vi vet inte vad man ska titta eller lyssna efter när man tittar på begangnade bilar eller vad en bil egentligen är värd. Nu hoppas vi bara att vi inte blivit helt lurade och att bilen håller. Efter vi hade prutat och grejet och sen skrivit under en triljon papper åt vi vår äckligaste middag på mycket länge. En hög hårdfriterad sörja med äckligt ris och någon slags scone som både var söt och salt på samma gång intogs på Popeyes chicken and biscuits. Det är egentligen bara KFC i Kuala lumpur som skulle kunna vara med och slåss om topplaceringen.

det här med bil

När Stefan föreslog att vi skulle köpa en Mazda var det något som såg ut ungefär såhär jag såg framför mig. Men efter att ha åkt runt till flera olika bilfirmar av olika sunkighetsgrad och tittat på olika Nissan Altima hamnade vi tillslut på en Mazdafirma. Så nu har vi köpt en Mazda, så fort jag säger Mazda får jag fortfarande något som liknar ovanstående för min inre syn men jag hoppas att det försvinner. På måndag ska vi hämta den.