lemur

Det var varken apa eller tvättbjörn... efter lite googlande på "djur med svart-vit svans" insåg jag att det måste varit en lemur han hade. Är det normalt att ha en lemur som husdjur? Kanske ska satsa på det istället för hund.

f y i

När jag var påväg hem från affären (världens bästa) såg jag en kille med ett djur i sele på axeln. Först trodde jag att det var en katt, sen tänkte jag att varför skulle en katt sitta på en axel och ser det inte lite ut som en apa? sen såg jag en lång svans som var svart-vit randig och började tänka tvättbjörn. Jag hann aldrig se ordentligt.

Men jag tror ändå att det var en apa, det verkar väl mer normalt att ha en apa sådär lite casual på axeln en onsdagseftermiddag än en tvättbjörn? och har tvättbjörnar långa svart-vit randiga svansar? har apor det?

Jag måste ändå säga att här på south beach har djurskinn/pälsmodet tagits ett steg längre, först var det levande ormar runt halsarna och nu apor/tvättbjörnar... vad kommer härnäst?

key west

Imorgon är det memorial day här i amerikat så det är långhelg. Vi hade hört att just memorial day-helgen är galen på south beach, fast inte i positiv bemärkelse direkt. Tydligen är den här helgen startskottet för sommaren och folk drar till stranden för att festa loss, vilket lett till, allt enligt våra tillförlitliga rykten, minst en dödskjutning varje år här i krokarna. Så vi hade sedan länge planerat att lämna Miami beach för lite mer exotiska resmål: Bahamas. Nu ville dock varken ödet, turen eller discovery cruiselines att vi skulle komma iväg, för vår avgång (torsdag morgon) ställdes in i onsdags kväll.

Efter att ha spankulerat runt och surat i en dag samt följt väderleksrapporterna lite halvmaniskt för att försöka lista ut var det inte skulle hällregna och åska de närmaste dagarna drog vi iväg till Key West. Om vi nu inte skulle få lämna landet på riktigt ville vi iallfall komma så långt bort från fastlandet som möjligt. Vid "the southernmost point" i Key West ska det nämligen vara närmre till Kuba än till det amerikanska fastlandet.

I Key West bor man på jättedyra Bed & breakfasts, går på gamla schabbiga men småcharmiga barer och åker och snorklar. Alltså var det precis vad vi gjorde.

Ja, och så åt vi konstig glass också.

into the groove

I lördags åkte vi en sväng till Coconut groove, eller kort och gott the groove som det tydligen heter på miamiska. The groove är Miamis tidigare vänster- och konstnärstillhåll men har idag övergått till det rikaste området i staden (allt enligt vår guidebok). Det var några ganska gulliga kvarter men det märktes på priserna att området var hem åt rikingar. Centrumet utgörs av "Cocowalk" som menar sig vara en utomhusgalleria men som inte är särskilt stor och innehåller mer restauranger än affärer. Så här såg "ingången" ut.

Vi hade tänkt att äta lunch där men hade varken lust att betala $25 dollar per person eller äta skräpmat. Det slutade med att vi besökta vårt nya favoritställe Smoothie King och drack lunch istället.

Smoothie king är fantastiskt amerikanskt på något sätt, de har en hälsoprofil och man kan lägga till alla möjliga kostiga grejer i sin smoothie; antioxidanter, vitaminer, engery boost hokus pokus, muskelbyggargrejer, och gå-ner-i-vikt-grejer. De säljer även proteinmuffins, proteinkakor och proteinostbågar. Samtidigt säljs vanliga kakor, chips, jelly beans och annat godis. Vansinnigt konsekvent ... verkligen.

sanibel

I helgen företog vi oss en liten roadtrip till Sanibel och Captiva island som ligger på Floridas västkust, cirka tre timmar med bil från Miami. På vägen dit åkte vi genom Everglades området och såg flertalet alligatorer ligga och plaska i vattnet vid sidan av vägen. Väl framme hängde vi lite på stranden.

Sanibel island ligger i mexikanska golfen så det var jättevarmt i vattnet, och stränderna är bokstavligt talat, överfulla av snäckor. Ungefär så här.

Eller såhär.En och annan krabba bodde där också.

Sanibel är, förutom sina snäckstränder, känd för fantastiska solnegångar eftersom man ser solen gå ner "i havet". På kvällen letade vi därför upp en restaurang på Captiva island som låg precis vid stranden. Jag kan ju säga att vi inte var särskilt imponerade, en solnedgång är ju en solnedgång och inte så mycket mer. Men vi fick iallafall goda crabcakes.

Stefan och den beryktade, rätt så mediokra, solnedgången.

På vägen hem stannade vi i Napels och åt lunch, av någon anledning är floridas västkust ett nav för städer med härmape-namn såsom: Napels, St Petersburg och Venice.

trafik

Det här med att köra bil runt Miami kan ofta se ut ungefär såhär. Tilläggas kan att folk i allmänhet inte verkar veta vad blinkers är, det amerikanska uppkörningsprovet tar cirka tio minuter och sker på en parkeringspats samt att man ofta blir tutad på om man stannar för rött ljus. Jag föredrar att gå. Fast inte på motorvägen dårå.

Det är jätteroligt med expresslanes (de två filerna längs till vänster) råkar man hamna där av misstag för man köra typ till Orlando för att vända, det gjorde vi i somras nämligen.

oväntat besök

Nu har jag haft mitt första besök i Miami. Väldigt oplanerat och överraskande. Min gamla vän Mariana var på väg hem från Guatemala men blev, pågrund av flygförseningar, "fast" i Miami en dag. Så idag har vi hängt på South Beach. Vi hann kolla in stranden ...

... och äta jättenachos till lunch på mitt och Stefans nya favvo-mex hak: T-mex

Sen var hon tyvärr tvungen att ge sig iväg till flygplatsen igen.

Det var otroligt kul att marre kunde titta förbi, lite märkligt bara att kunna få spontanbesök när man är så långt hemifrån. En bra påminnelse om att världen är liten ibland, och nej, jag bjöd inte på Gevalia.

matkultur

Efter ett svettigt träningpass i fredags hade Stefan tjatat till sig att vi skulle äta Dominos nya fluga; breadbowl pasta, i princip en extra tjock panpizza med en pastarätt på. Det var både gott och lite äckligt på samma gång, men framförallt ganska roligt. Snacka om kolhydratladdning.

Jag kan ju berätta att vi blev rätt mätta.